HETSA, HETSA, HETSA..... KRÄKAS, KRÄKAS, KRÄKAS....

Förbannad på mig själv och alla runtom, vill leva men endå inte.... hatar min kropp. mitt liv, mitt allt! vill bara få allt att sluta... allt att försvinna!!!!!!  

Och de enda min psykolog säger och vill är att få mig sluta göra mig själv illa... hur FAN ska man må bättre då????

trodde dom skulle hjälpa på psyket men dom gör bara som alla andra runtom!!!!

sluta skärra och kräkas så mår du bättre.... BLIR FÖRBANNAD! Hur kan dom inte fatta att de jag behöver hjälp med är de som gör mig att må så dåligt, de som gör att jag vill göra mig illa!!!!" 

Vad är de för skit vård vi har i sverige???? 

När man inte vill ha hjälp får man den men när man vill ha den så skiter dom i en!!! 

Börjar förstå varför så många tar sina liv när inte psyket kan hjälpa... Dom förstår ju inte en JÄVLA sak!!!!! Och jag menar hur många mår inte skit i detta samhälle? hur många känner mågon som har en ätstörning eller som tagit livet av sig???

Så trött på att behöva spy hela tiden.... Varför måste jag spy upp mina känslor för att orka leva?

Vill bara känna mig vacker och fin på in och utsida... Men just nu känns de som om jag alltid kommer förbli den äckliga tjejen ... Tjejen som hetsäter och spyr på wc 4 gånger om dagen  och tränar som en galning för att de inte ska synas...

Hur kan man skämas så mycket för den man är, den man har blivit... Vill vara den lilla tjejen på åtta år igen...

Så trött på denna äckliga kropp av hängade fett och bristningar... Hur kunde jag tillåta mig själv att bli så här???? 

Börjar bli trött på folk som läser min blogg och sedan frågar hur man blir smal fort, eller hur man kan spy på andra sätt en fingrar i halsen!!!!! Jag HATAR och ÄLSKAR min ätstörning, men vem fan skulle vilja ha en ätstörning bara så där?

Man blir inte lycklig av de, inte alls... Snarare olycklig, de trodde jag alla som läser min blogg förstod, de här är ingen proana eller promia sida!!!!

De är skräken att leva med en sjukdom ingen skulle vilja leva med!!!!!

Och hur svårt de är att försöka bli frisk!!!

Jag är jätte glad att så många läser min blogg, men den är mer tänkt att vara en hjälp för andra i samma situationer eller de runtom. 

De är ingen sida som skriker ut att alla ska spy och svälta!!!! Utan att kämpa sig till friskhet!!

Mår inte så bra just nu, har precis blivit sjukskriven... orkar ingenting och om jag hade pengar skulle jag hetsätit i mängder! troligen skulle jag köpt upp för alla pengar som fanns.

Så på sätt och viss sär de väl bra att vara pank, ibland undrar jag om de är fler som vet hur de känns, så svårt när ingen finns att prata med...

Vill hetsäta så gärna så att om de blev 1% värre, skulle jag troligen kunna snatta för att kunna... De är väl därför jag inte åker in till äffärerna längre, för rädd att göra något jag skulle ångra.

Som när man var liten och inte visste bättre, alla har väl snott godis i en affär oavsätt om de är från plockgodiset eller en påse med andra godsaker. Man ville så gärna ha de men mamma sa nej, och vad gjorde man då? Jo tvärtom... Så oskyldig man var, vill vara den lilla flickan igen, 

tio år gammal med glädjande leende.... 

Kanske är de så att jag är förbannad till att vara sjuk föralltid... Just nu känns de så, förstår inte hur vissa blir valda medan  andra inte blir. 

Om jag fick önska skulle jag vilja leva ett liv i glädje utan ånger och smärta! Men livet självt verkar avgöra vem som ska vara lycklig och vem som ska vara olycklig.

Ibland önskar jag att de fanns någon i min närhet, bara någon som vet hur ångesten plågar mig. Inte bara någon som säger

-Jag vet de är ju så jobbigt hihih! som omgivningen säger med ett skratt av osäkerhet! ingen kan förstå smärtan av varken bulimi eller anorexi om man inte själv haft de. Jag kan tex inte säga att jag vet hur de är med anorexi efter som bulimi är en helt annan sak trots likheter kan man inte bara säga att man förstår. Blir så förbannad på omgivningen de är väl därför jag är anonym här... 

Precis HETSÄTIT och SPYTT... Kan väl kalla de syndat, ska börja på en ny praktik plats i morgon och ångesten vällllller över.. Ingen runtom förstår min ångest! Gick ditt idag men klarade inget mer en gå in i byggnaden och springa hem. 

Känner mig så ensam i mina tankar.. ENSAM I PANIKEN! Men måste gå för att kunna få hyran betald så jag inte hamnar på gatan, men har just nu bara lust att lägga mig ner och försvinna.

Kanske borde jag bara strunta i mitt liv, inget fungerar, inget hjälper, knappt hetsäta och spy fungerar längre... lättnaden varar bara sekunder efteråt endå kan jag inte sluta.

Dagarna går inte precis bättre.. Ramlar bakåt varje gång jag tar ett steg framåt! Hon har n varit en del av mig i nästan 10 år.. Alla mina tonårs år fick hon som ett brev på posten! Skäms att de skulle bli så här, varför blev de jag av alla i denna värld? Är jag mindre värd, de känns så i varje tanke jag tänker!

Börjar tröttna på att kämpa dag in och dag ut, när varken någon ser eller vet min smärta, mer en ni som läser på denna blogg!    

Att bara gå upp ur sängen varje morgon känns som tortyr... Min kropp vill bara ligga ner och sova bort dagarna, de känns så mycket lättre. Men jag antar att livet aldrig varit lätt och aldrig kommer att bli!

Inte nog med de, nu är de helg vilket troligen innebär hetsätning i mängder med timmar över toaletten medans andra är ute och festa...