Direktlänk till inlägg 6 oktober 2016
Har den sista tiden tänkt väldigt mycket på alla de konstiga ideal vi skapat oss! Varför har jag alltid strävat efter att vara prerfekt? På insidan och ut? Varför gör man så mycket för andra medans de igentligen inte gör någon skillnad för än själv.
Har vägt allt mellan 54-110 kg och har aldrig igentligen varit lycklig oavsätt vad vågen har varit på! Vet inte varför vi får för oss att vi kommer vara lyckliga om utsidan ser bra ut.
Man blir ju aldrig nöjd ändå! Kilo efter kilo, så tänker man bara samma sak. Om ett kilo så är jag lycklig, jag vet att jag kommer vara lycklig! Och nej de har inte med vikten att göra igentligen! jag har alltid sätt min viktnedgång som medicin, den får mig att må bra.
Idag vet jag Hon(BULIMIN) alltid kommer finnas med mig! Men att jag måste styra vägen vi väljer.
HÄR KOMMER BILDER PÅ MIN VÄRSTA TID MED BULIMIN!
BILDER PÅ MIN KAMP MOT FRIHETEN!
Haft tillbaka tankarna allt oftare igen... jobbigt att påminna sig själv att tänka rätt! Haft mens i 3 veckor då jag skaffat en ny p-stav. Vilket inte gjort tankarna lättare, jag menar finns de någon annan gång utom mens och hetsätningar som man känn...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 | 7 |
8 |
9 |
|||
10 | 11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|