There's no beautiful with Bulimi it's only pain!

Mitt rum, min ande, min närvaro lukatar spya!!!! Det är den jag har blivit, denna vidriga fetta illaluktande människa.  Jag är så långt ifrån ren och vacker som det går att bli!

Jag kan inte komma ifrån henne... Var jag en är, vad jag en gör så känns det som att alla känner till mitt hemliga liv! Vill kryppa in i ett hörn och gömma mig från verkligheten. Från denna skam! 

Dagarna går vidare på ett eller annat sätt! Vet inte hur... Inte kommit så långt med något känns det som.

Bulimin är i kontroll och jag har tillåtit det, skäms när jag måste säga att jag knappt kämpar emot henne mer! Ser ingen anledning till de. Orken har liksom försvunnit.. och kroppen min blir bara fetare! Hatar detta fängelse! Men orkar inte gå emot, inte längre.

Kanske är det så att jag inte förtjänar frihet, kanske är det här mennat i förväg.. Känner mig så liten inombords inget hör hemma där det är... Vill gråta av ilska på mig själv....

Så FET, så FUL, så ÄCKLIG! VARFÖR???????? Vill bara vara normal som alla andra... men varför ligger den nivån där den, gör? Varför måste man göra och ge så mycket för att bli acepterad och omtyckt? Jag orkar inte.... Hur jag en gör så duger jag tydligen inte till de som är viktigast.....  

JÄVLA KROPP JÄVUL!!!! VILL BARA VARA VACKER!!! VAD HAR JAG GJORT FÖR FEL???