Dagarna går inte precis bättre.. Ramlar bakåt varje gång jag tar ett steg framåt! Hon har n varit en del av mig i nästan 10 år.. Alla mina tonårs år fick hon som ett brev på posten! Skäms att de skulle bli så här, varför blev de jag av alla i denna värld? Är jag mindre värd, de känns så i varje tanke jag tänker!

Börjar tröttna på att kämpa dag in och dag ut, när varken någon ser eller vet min smärta, mer en ni som läser på denna blogg!