Direktlänk till inlägg 8 september 2016
Tiden har gått så fort och ändå då långsamt, man kan nog säga att jag föll till botten på resan mot friskhet men är närmare än jag någonsin varit tidigare.
Men vet inerst inne att jag alltid kommer ha Henne på min axel, vilket var de jag beövde inse! Hon är en del av mig men behöver inte vara den ända delen.
De gick så långt att jag isollerade mig från allt ock alla, behövde min ensamhet för att stå emot.
Bestämde mig en dag tvärt att jag skulle sluta kräkas, vet inte hur många gånger jag misslyckade men de var gång på gång! Gick upp kilo till kilo men klarade tillsist dag till månader. Idag kräks jag ca 1-2 gånger per år men känns tillräkligt för att kalla mig frisk.
Gick upp till 110 kg de högsta jag någonsin nått, skämdes mer än någonsin men tog istället steget mot att börja äta. Trodde de skulle bli svårt, men de var så mycket svårare! Åt tidigare 1 gång om dagen som högst och äter idag 4-5 gånger per dag.
Men kontrollen är min, köpte mig ett aktivitetsarmband, började väga maten och räkna kalorier igen. Alla sa att jag skulle ramla tillbaka men har istället gått ner till 79 kg och gymmar 4 gånger i veckan.
Börjar trivas i min kropp och går äntligen i storlek L igen. Mitt mål är att aldrig gå i en mindre storlek en M då jag är 1.74 cm lång. Många säger nog att 79 kg är mycket men de är du som avgör vad som är mycket och inte andra! Du bestämmer över dig och ditt liv ingen annan!
Haft tillbaka tankarna allt oftare igen... jobbigt att påminna sig själv att tänka rätt! Haft mens i 3 veckor då jag skaffat en ny p-stav. Vilket inte gjort tankarna lättare, jag menar finns de någon annan gång utom mens och hetsätningar som man känn...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 | 9 |
10 |
11 |
|||
12 | 13 |
14 | 15 |
16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 | 22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 | 28 |
29 |
30 |
|||||
|