Kriget fortsätter... Hetsätit ur kylen idag... det fanns inga godsaker så jag över gick till allt från flinger till möjlk och bröd! DÅ menar jag inget bara en macka utan ca en hel limpa!!!! och ett helt flingpaket + några liter mjölk!

Jag försöker verkligen låta bli! Jag äter tills tårarna rinner, tills magen krampar så hårt att jag inte kan röra mig, tills hjärtar slår utanför bröstkorgen och hela kroppen skakar och ger svår svettning.   

Ingen skulle förtså mig om jag ville prata om det, dom säger att dom vet men det gör dom inte! Man kan inte veta om man aldrig varit med om det!

Jag menar alla hatar magsjukan/kräksjukan.. Dom flesta säger att det är en av de jobbigaste tiden som finns och att man är helt slut i hela kroppen! Då vill jag bara säga, prova att ha det varenda jävla dag!!!! Då vet ni hur jobbigt det är att kliva upp ur sängen varje morgon, hur svårt det är att hålla leendet på läpparna och prata som om inget är fel.  

Hjärtklappning...ont som FAN!!!! Började träna som vanligt igen dena veckan. Hjärtat gör ondare en på länge just nu, vet inte riktigt vad jag ska tro om saken.

Vet inte om jag ska berätta för någon eller hålla tyst, antagligen blir det att hålla tyst men iallafall. För eller senare kommer jag bli tvungen att söka hjälp trots att jag absolut inte vill och absolut vill! Men skäms fortfarande för mycket! 

Varför vara någon man inte är? Det är en fråga jag ständigt ger mig själv... Trots detta så är det just så jag gör. Det känns så mycket lättare ibland!

Ni känner nog igen er i det, livet är svårt att leva med alla dess förväntningar av att vara prefekt.

Man blir galen av att bara sätta på tven och se alla dessa reklamer dom behandlar oss alla som att vi är idioter och att vi måste gå ner i vikt... Tänk bara hur alla barn påverkas! Blir galen på dagens samhälle. Varför det är på detta visset vet jag inte men arg blir man iallfall! vill inte att någon mer ska behöva drabbas av Bulimi eller anorexi...

Livet ska levas med glädje! Inte med sorg!

Bulimi vi har snart levt tillsammans i nio hela år, man skulle kunna kalla oss ett gift gamalt par vid det här laget. DU gör din del och jag gör min! Så enkelt är de.

För första gången på väldigt länge känner jag mig redo för att försöka ta avstånd ifrån dig! Min kille är så underbar han följer mig till toaletten och väntar trots att han vet vad jag kommer att göra... Han finns vid min sida o trots att han inte försöker hindra mig så vågar han prata om det.   

Han är så mycket snällare en dig! Han vill mig väl! Jag vill inte gräla med dig Bulimi men snälla släpp min hand! Vill inte förlora denna kampen...          

Livet rullar på... Jag lever men för vad? Jooo jag vet jag är negativ idag! Orkar helt enkelt inte bära den lyckliga masken, den tar kol på mig! Vill bara vara jag, men känner mig så osäker för jag vet igentligen inte vem jag är överhuvudtaget.

Hur är jag som person? Det vet jag inte längre, undra om någon skulle tycka om mig för den jag är... Hur ska någon tycka om mig för den jag är om inte jag gör de? FAN!!!! Vill vara min mask, hon med ett glatt skratt och ett söt leende! Men jag är inte hon....

Hatar och älskar mitt liv på än och samma gång, skumt jag vet! Jag har så mycket jag borde vara glad och lycklig över trots detta håller Bulimin mig i sin järnhand...    

Har redan hätsätit upp alla mina besparingar och månadsbidraag vilket känns hemst!  Skäms för mycket för att berätta för någon överhuvudtaget. Trött på att ständigt vara pank.. Trots att det är mitt eget fel så är det inte mina handlingar... Kan inte styr min kropp hon kontrollear den! FAN!!!!

Kommer jag någonsin bli fri från hennes närvaro? Eller kommer jag föralltid tvingas leva med henne sida vid sida...

Bulimi jag är flickan inom dig..flickan som gömmer sig från verkligheten, flickan med det mörka förflutna...Flickan som vill försvinna! Flickan som låter dig leva. 

Du håller mig fast i dina klor, du har tagit allt i mitt liv ifrån mig...

Kan inte gå tillbaks, kampen är för smärtsam...

Helt slut...Helt förstörd! Det måste verkligen vara något fel på mig! Önskar jag kunde vara som andra. Men jag borde inse att det inte går att förändra något! Förlåt Bulimi att jag svek dig... Hur mycket jag än vill lämna dig så går det inte. Jag borde sluta kämpa emot och låta dig ta över! Du är trots allt min nämaste vän... Valde dig igår, väljer dig varje dag utan att ens tänka mig för!

Varför ska jag hela tiden förstöra för mig själv? Varför ska jag hela tiden gömma mig för den jag är? Varför duger jag inte som jag är? Varför blev jag till överhuvudtaget? Jag passar inte in!!!! Vill inte... Inte ha det så här!