Jao  jag ä pank!!!! Kan inte hetsäta .... Vill verkligen inte springa till mina vänner och be om att få låna någon hundring för mat igen   trots att de så gärna skulle låna mig pengar.

Hatar att behöva springa till andra för att kunna få hetsäta... må hända att lögnerna är lätta och det är ju för mat (eller nja snarrare godsaker).

Mitt liv har gått tillbaka till hetsätning och spy.... SKÄMS!!!! Hade aldrig vågat säga de om jag inte var anonym.

Vet inte alls vilka ni är där ute.. eller ens om ni kanske bor granne med mig, kanske sitter ni till och med och skrattar efter att ni läst dena blogg. Det vet jag inte...  

Jag är den jag är och liksom dig har jag mina brister i livet.. ingens liv är perfekt men det finns både bättre och sämre... Här får ni komma precis som ni är... arga som ledsna, glada som lyckliga..

Har inte ätit alls mycket de här dagarna... vilket slutade med att jag var yrr hela dagen.. Trodde det berode på trötthet men de vissade sig vara mat brist....

Svimmade halft av och vaknade av ett hetsätningsug... Kan inte beskriva känslan av hur skönt det var i stunden men hur äcklig jag känner mig nu!

Har varit så pank att jag inte har haft råd med hetsätning mat men idag gick räkningen upp på 289 kr... snyft! Ångar mig men det finns inget att göra, behövde hetsäta och just nu orkar jag inte gå emot Bulimins vilja, alldels för trött...    

Har klarta av att inte spy mer en nödvändigt. Men nu går det inte mer!!! Jag ger upp!!! Kilorna har ökat... självförtroendet har sänkts!!! Jag klarar det inte...

Bulimin vinner över mig igen, orkar inte kämpa mer nu, ledsen men jag orkar inte!!!

Min kamp är förlorad... orkar inte må dåligt och hon hjälper mig att slippa det... må hända att det bara är för stunden! Men jag orkar inte...

I morgon kommer hon att ta hand om mig igen... Precis som förr så är vi två!!! Min tvilling och jag...

Gick in för att handla hetsätningsmat på ica... men jag stod emot efter ett bra tag och köpte yoghurt, clementiner, lösgodis 13 kr, ljus och en tändare :) STOLT! sitter här med fem VACKRA brinande ljus!

Jag hoppas verkligen att när de alla brunnit ut... Tar med sig mörkret i mitt liv!

Dessa ljus, tänder mitt liv med glädjen av att undankommit en hetsätning!

Trött på det ständiga missförstånden... den ständiga hemligheten om är folk snackar skit bakom ens rygg.... vem gav rätten till att snacka strunt om någon bara så där? Finns det någon rättvissa i världen?

Trött på att ständigt bli nertryckt av min syster som bara måste stå i centrum! Alltid är det jag som gör felen.. och min syrra som gör allt rätt! Hon är alltid perfekt.... men inte jag....

Bättre att säga för lite en för mycket... Vill inte behöva ljuga längre, men klarar inte att se deras nerlåtnde blickar om jag skulle säga att hetsätningsbehovet måste fyllas på. Ville inte ge dem, de dåliga samvetet jag tvingas bär på varje dag.

Har blivit allt bättre på att dölja denna börda, vill inte skada mina nära och kära mer en jag redan gjort. Börjar ge upp hoppet om att bli frisk...

I maj-juni 2010 hände något jag aldrig kommer kunna glömma.....

Många har tidigare berätta hur speciellt det känns att bära på ett liv. Kunde inte tro mina ögon när jag satt där och räknade sekunderna förre graviditetstestet hade vissat om jag var positiv eller negativ.

Jag kunde inte tro mina ögon, jag var GRAVID!!!! HUR??? Testet måste ha vissat fel tänkte jag men efter andra gången blev jag övertygad... Var både panikslagen och överglad på en och samma gång.

Jag kände mig som en mamma genom att bara ha sätt testet! Hade tänkt berätta för R.... men det blev inte rätt tillfälle, med tiden så började jag inbilla mig hur allt kunde bli, hur fint det skulle vara med ett barn. Eller om jag skulle behöva göra en abort, men en dag förändrades allt. 

En kill kompis mådde dåligt och var upprörd, så jag gick efter honom för att se vad som var fel men iställe för ord räknade han högt till tio och sparkade mig sedan in i elementet bakom oss, spark efter spark. Allt jag såg var hans väldiga svarta kängor och hur smärtan kändes då de träffade mig rakt i magen. 

Jag hade inte berättat för honom om min graviditet men inombords skrik jag åt honom att slå mig var som helst utom min mage, inte mitt barn.. Inte ett ord kom ur min mun men gråten bildades i mina ögon då han smälde igen dörren framför mig där jag låg på sten golvet. Vad hade jag gjort för fel, var orden som snörrade i mitt huvud då jag långsamt försökte resa mig.

Min kropp var full av blåmärken, magen gjorde så otroligt ont, smärtan var som ingen annan. bara någon dag senare fick jag missfall. Tårarna föll i floder medans blödningen höll igång i timmar. Jag hade förlorat ett liv, ett barn på nästan 6 veckor!

Det var som att förlora en del av sig själv. I min sorg berättade jag inget för R.... Kunde inte! kanske mådde han bättre om han aldrig vetat att jag burit hans barn.

Idag blev dagen jag berättade för R.... om hur vårt barn aldrig kom till världen. Tårarna rann ner för mina kinder, trodde aldrig han skulle bli så besviken.

Kan inte sluta tänka på hur barnet skulle kunnat ha blivit....