Datorn har krånglat i flera dagar  Men nu fungerar den äntligen igen! Är så otroligt förkyld (började igår) Halsen svider, snuvan rinner och febern bara stiger! Fan vill inte vara förkyld! 

Har antagligen redan gått upp flera kg sedan innan påsk! Däremot har jag överlevt på bara nyponsoppa i två dagarn nu. Men allt socker har nog endast gett mig ökad kroppsvikt. FAN! Väger ju redan 63 kg behöver absolut inget mer fett än de jag har!

ska antagligen till pojkvännen till helgen, hur fan ska jag ens kunna vissa mig för honom eller ens våga krama honom? Men har iallfall inte ätit något påskgodis i år (STOLT) De enda som är bra med människor runt om är att man lättare kan hålla sig undan från maten för att man skäms för mycket för att vissa vilken gris man är. 

Tiden rör på sig alldeles för fort... Lov ännu en gång, känner inte alls för att åka hem! Vill isolera mig och hetsäta! Komma undan från verkligheten även om det endat är för en kort stund! 

Borde vara glad, borde jag inte de? Jag har en underbar kille som jag vill dela mitt liv med underbara vänner som stötar trots att dom inget vet om mina bekymer    ... Men varför, varför kan jag då inte lämna Bulimin?

Har jag inte allt man kan önskar sig? Som så många skulle göra så mycket för?  

Varför, varför kan jag då inte vara lycklig? Varför förföljer mitt förflutna mig? Alla dessa minnen jag vill glömma.

ALLT ÄR MITT FEL, MITT FEL!  Jag var bara en LITEN FLICKA men KÄNNER FORTFARANDE hans HÄNDER dra över min kropp, det gör så ONT, han SKRÄMER mig, jag SKAKAR och DARAR av RÄDSLA. Hans armar som HÅLLER mig FAST så HÅRT, jag kommer inte LÅSS, VILL SKRIKA men INGA LJUD kommer fram, VARFÖR? VAD HADE JAG GJORT SÅ FEL? VARFÖR? DIN DOTTER...  

HAN TOG DELAR IFÅN MIG SOM ALDRIG KOMMER KOMMA ÅTER... Han tog min VÄRDIGHET, min TRYGGHET min SJÄLVKÄNSLA, min KROPP, min FAMILJ! 

VÄRST AV ALLT, HAN LÅTSAS INTE OM DE! ALLA ÄR PÅ HANS SIDA....

Kanske var det så, kanske var det mitt fel.

R....... en dag, en dag vill jag verkligen kunna berätta. Men den dagen är inte idag! Om jag ska vara ärlig så tror jag att du misstänker vad jag verkligen göra när jag går mot toaletten med ett leende på läpparna.

Om någon skulle kunna lista ut det så vore det du. Du ser tecken, jag känner det, dina ögon visar det för mig. Du vet men vågar inte tro.  

Om jag skulle berätta för någon i världen så skulle det vara du, trots att skammen är stor! Rädslan att du ska lämna mig finns fortfarande kvar! Skulle du någonsin klara av att vara i min närhet om du visste? Skulle du bli äcklad av tanken? Skulle du behandla mig annorlunda?   

Du ser hur jag undviker pussar/kyssar efter alla måltider, du luktat på min andedräkt, pussar mina händer och ser mig sedan i ögonen. Vet du?

Hur skulle jag svara om du frågade? Skulle jag tala sanning eller hitta på en ny ursäkt och skratta bort allt?

Du kramar mig och säger att jag är söt och vacker, ska jag våg tro dig? att du tycker om mig precis som jag är, hur menar du då? Jag?

Ser du inte hur vidrig jag är? Vilken hemsk person jag är? Ser du inte personen i spegeln? Personen som skriker alla dessa ord om mig? Hon har rätt om mig! Jag är igen bra människa, jag är inte värd din kärlek och omtanke!

Du har all rätt till att lämna mig! Men jag ber dig att stanna! För jag Äls…. Dig  

Jaaaa då var man tillbaks ner i helvetet igen! Pengarna kom idag, kroppen drogs mot affären och köpte hetsmat för 193 kr     Vågar inte räkna kalorierna  

VARFÖR KAN HON INTE LÅTA MIG UMGÅS MED DOM JAG BRYR MIG OM? Önskar jag slapp en dag, en dag utan Bulimin, en dag utan att kräkas! En dag utan ångest! Trots det så älskar jag henne mer en allt annat!   Hon är kärlek av smärta! Kärlek av sorg! Hon har varit mitt allt så länge! Hon håller mig fast.

Har du också dina dagar? Dagar då du bara vill ge upp, då du bara vill ställa dig på ett bord och skrika ut din smärta? Då du bara vill försvinna från världen och alla i den, även bulimin?

Du har försökt så mycket men inget hjälper, ingen tar dig på allvar! Alla låtsas att problemet inte existerar överhuvudtaget!

För alla annhöriga där ute, det värsta du kan göra är att låtsas för att slippa följderna! Även om det känns som om du bara förvärar situationen så är det fel, ett ord om att du bryr dig kan göra så mycket, mer en du kan ana. Bara ordet att du alltid finns där vad som en händer.

Kampen kommer vara lång men tänk på allt du kommer missa i livet om du inte försöker ändra på ditt liv nu, idag, i morgon! Det är inte säkert att du kommer bli helt frisk, tankarna kommer finnas kvar! Men sättet du lever på nu kan inte vara bättre!

Hur många gånger har du valt en hetsätning istället för att träffa din kille/tjej, vänner eller familj? Om du är ärlig mot dig själv så vet du att det är för många gånger för att ens räkna! Vill du leva så här? Isolerad och ensam?

Vill du bli som mig? Efter 8 ½ år och fortfarande drabbad? Det kommer inte bara att gå över, du kan inte klara det på egen hand! Skäms inte för att söka hjälp, kämpa för att få den hjälp du förtjänar!

Gått ner ett kg.... men märker ingen skillnad alls! Där ser man det finns något bra med att vara pank O_O

Pengarna kommer i veckan kan inte låta bli att längta efter att hetsäta... Tanken får mig att skämas. här har jag varit pank i två veckor och det enda jag vill göra är att köpa hets mat  Ska göra allt för att det inte ska inträffa.. tänker inte sitta still en sekund! Tänker inte ens tänka tanken!!!! FÅR INTE TÄNKA TANKEN!

Hur mycket jag en försöker så vet jag inombord att hon redan har vunnit! Jag ger upp alldeles för lätt, men har man en jobbig dag så tröstar hon när ingen annan gör det...

Blir lika förvånad varje gång jag ser hur många som läser min blogg... Trodde knappt att 2 personer skulle läsa. Ni ger mig lusten att fortsätta dela med mig av mitt liv tillsammans med Bulimin! 

Ni undara säkert varför jag skriver Bulimi med stor bokstav,  svaret är att hon har blivit en person i mitt liv lika mycket som alla runt om i mitt liv.  

Jag hoppas verkligen att jag på något viss kan hjälpa er genom att dela med mig alla nackdelar, trots att jag även nämner fördelarna också.

Mitt liv har blivit sjukdomen! Trots alla åren som gått vill hon inte lämna mig.. Men jag kämpar fortfarnd emot henne trots att kampen  endast blir svårare!

Jag vet inte om det är du som är drabbad, en vän eller en familjmedlem. Men jag vet att du inte skulle vara här ifall du inte hade ett skäll. 

Kämpa för en framtid! 

En dag.. En dag kanske vi kan leva i frid, du och jag med en framtid! Just nu har jag svårt att se den varför mig. Men jag vill se bortom detta livet! Känna lycka och glädje utan att vara fast i din famn!

Ständigt säger jag till mig själv att jag har kontrollen... Att mitt beteende är normalt, att det inte finns något att bli frisk ifrån! Dessa tankar gör att jag klarar av morgon dagen! Det är en skam att ens våga erkänna för sig själv, att man lider av en sjukdom som endast existerar i hemlighet.

Man önskar att man kunde bytta det mot anorexi, eller någon annan sjukdom som syns lättare... Så att allmänheten ser när orden inte räcker till. Men vi är inte så vi döljer allt in i minsta detalj! Varenda steg finns i baktanken och styr så att det förblir så. För ingen skulle ta oss på allavar! Det märker man med tiden!