Direktlänk till inlägg 6 mars 2010
Vaknade i morse då magen kurrade, reste mig och mötte spegelns blick! Hon stod där och stirrade i mina ögon och sa om och om igen
- Se på dig själv, vem ser du? Vem har du blivit? Svaret ville jag inte ens tänka på!
Fettet hängde över magen och dinglade så där vidrigt som skin utan muskler. Tog fram måttbandet och siffrorna visade det samma som sist. Trotts det så kändes kroppen bara vidrigare. Hade fortfarande inte nått mitt nya mål.
Hade istället valt maten före att umgås med en nära vän, kommer inte klara att se honom i ögonen igen. Men passar inte in i hans värld, inte hos honom, han är så underbar på alla viss. Vill så gärna säga vad det var som hindrde mig, men istället skyllde jag på feber. För vem skulle ta mig på allvar?
Kroppen känns matt och trött, klarar knappt hålla ögonen öppna, varje morgon kämpar jag för att ens ta mig upp ur sängen och sedan ha ett leendet på läpparna.
Haft tillbaka tankarna allt oftare igen... jobbigt att påminna sig själv att tänka rätt! Haft mens i 3 veckor då jag skaffat en ny p-stav. Vilket inte gjort tankarna lättare, jag menar finns de någon annan gång utom mens och hetsätningar som man känn...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 |
5 | 6 | 7 |
|||
8 |
9 | 10 | 11 | 12 |
13 |
14 |
|||
15 | 16 |
17 | 18 |
19 | 20 |
21 |
|||
22 |
23 | 24 | 25 |
26 | 27 |
28 | |||
29 | 30 |
31 | |||||||
|